För trettio år sedan….

För trettio år sedan fyllde jag 18!

Då tog mina bästa kompisar med mig till stans bästa restaurang och köpte martinidrinkar åt mig .Eftersom det var jag som fyllde myndig först fick mina kamrater dricka sötdricka.

Som omtänksamma kamrater såg de även till att jag kom hem efter ordning.

Ja, nu var det ju inte så att det blev nån riktig ”fylla”.. Ekonomin hos mina studerande kamrater var ju inte i den bemärkelsen att fylla mig till bredden, men det var ju inte heller själva meningen. Det fräcka var ju att få sitta där på restaurangen och känna sig ” vuxen”.

Det jag aldrig glömmer med den kvällen var att , naturligtvis var jag väl uppsnofsad till tänderna( för killen som jobbade på restaurangen hade mitt hjärta då), men på fötterna hade jag ( efter helgjobb) kunnat köpa mig såååååå snygga svarta mocka stövlar med ”något” vass spetsklack.

I februari var det snö och hård is på gatorna i Kumla och mina kamrater stöttade den, något vingligt berusade, mig hem. Väl hemma i hallen, när jag tog av mig jackan, trampade jag snett och klacken gick av!

Stövlarna gick inte att köpa nya då min storlek inte fanns att tillgå mer.

Samma år gick jag ur gymnasiet och hade turen att få jobb direkt på dåvarande RSÖ ( nu USÖ). Jag var utbildad vårdbiträde med rätt att ge insulin och på avdelningen träffade jag Undersköterskan Ursula som hade jobbat där i ”evighet”.

Vid 9-fikat satt vi och tjattrade som vanligt och hon sa;

– Ja men då skulle du sett för 20-år sedan….

Då insåg jag hur ” gammal” hon var.. Hon kunde sitta där och säga för 20-år sedan… wow..

– Ja, vänta du bara sa hon och log, snart kan du börja att säga ;

– För 10 – år sedan… för här flyger åren fram!

Nu sitter jag här och skriver att för trettio år sedan fyllde jag 18.

Vart farao har åren tagit vägen?

Fick så många grattis hälsningar i år via Facebook och det var så roligt att ”se” och komma ihåg alla människor, nya som gamla.

Elever från Kumla som en del fyller 28 i år(!!!), arbetskamrater, vänner och bekanta.

Åren har gått.

Helt galet!

En dag fantastico!!!!!!!

Idag har jag känt kärlek och våren i mig hela dagen!

Solen har lyst och så även mitt sinne.

Maken tog hand om de små barnen i dag hela dagen så stora sonen och jag kunde besöka vår sommararbetsplats och kolla in lite mer.

Sen åkte vi och åt lunch , shoppade lite och pratade mycket.

En hel dag utan att bli osams!

Hunden var med och fick bilträna i hundbur.

Han var väl inte lika nöjd som sonen och jag men det fungerade bra.

Träffade bekanta var av en undrade;

– Var får du all energi i från Eva?

Svaret kom direkt;

– Jag överlevde!

Jag har varit i helvetet och vänt om och nu förlitar jag mig på , hoppas tror och ber, att livet ska kunna gå en aning åt mitt håll nu.

Orkar nog inget annat.

Numera går jag och småler , dagarna i ända.

Är inskriven i vikariepoolen och har förmånen att få arbeta med barn och ungdomar som är en av de bästa sakerna jag vet.

Sommaren är spikad och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot detta.

Jag håller på att återta min kropp, jag skaffar mat- och motionsrutiner och jag har en fantastisk  kär vän som ska sällskapa mig på Training camp om två månader.

Sist men inte minst, har jag min familj. Utan dem ????

Dotter som växer, tittar intresserat när jag eyeliner mig…

Lilleman som smyger ner i min säng om nätterna , stora sonen som ÄR stor nu, och maken min….som stöttar, inte gnäller utan finns….

Just nu och i denna stund är jag tacksamt lycklig!

När gav du din familj dig själv sist?

När gav du din familj dig själv sist?

En alldeles underbar device från en BC vän till mig som är så full av klokskap så jag dånar!

Denna fråga slog mig alltså dagen innan jag utan att jag tänkt på det viset SKULLE ge mig själv till min familj dagen efter..På RIKTIGT.

Efter lång och tråkig tid för både mig och familjen fick maken och jag tummen ur och bokade bad och hotellvistelse för familjen i Borlänge!

Det visade sig att det inte var så enkelt som att ringa på en måndag och beställa rum till helgen, utan vi fick vackert vänta två helger då det faktiskt är skidsäsong och andra helgen var det faktiskt  ” Hela Borlänge gungar” och då rekommenderades inget hotel för en familj som bara ville komma och bada, mysa och sova.

Men barnen blev tokglada ändå och nedräkningen började.

Vi studerade samtidigt videos på YouTube och skräcken satte in!

Rutchkanor i olika former presenterades och jag lovade min familj att jag i allafall skulle ge mig på familjerutchkanan. På videon åkte de fyra i bredd och det gick så där lagom fort…

Lilleman deklarerade att INTE tänkte åka någonting! Yes tänkte jag och genast paxade att jag kunde då ta hand om honom och mig medan maken och dotra fick åka bäst de ville.

När gav du din familj dig själv sist? ekade i mitt huvud..

Fegis… Vad är det med dig?

” Jag har varit sjuk..Jag har faktiskt blivit opererad och fått cytostatika.. Man kan faktiskt inte begära mer av mig.”

Väl framme i Borlänge och Maserhallen och badet Aqua Nova, kom så skräcken tillbaka..

”Magic Eye som är alla familjers favorit, ta med familjen eller kompisarna på en ring och sedan kan du skratta hela vägen ner. Den är 130 meter lång och 2,5 meter bred. Du kan välja mellan enkel- eller dubbelringat eller åka helt utan.”

Skratta hela vägen ner ..Eller hur????

Alva kastade sig i väg, G skulle ta lilleman i knät, kön tryckte på och jag satte mig helt enkelt på rumpan och hasade mig i väg… och SKREK hela vägen ner!!!! Farten kunde jag inte styra, benen tätt i hop och armarna utsträckta längs golvet ( om jag nu kunde gripa tag i nåt och sakta farten ),det strömmande vattnet bar mig framåt och jag åkte fram och tillbaka, upp på väggarna som i värsta WII Mario Cart spel.. och jag skrek.

Plötligt planade det ut och  tog stop. Mjukt och fint och Alva stod där och väntade log i hela ansiktet och ögonen glittrade. Vi stod där en stund och väntade på G och L som aldrig kom.

– Ta en ring mamma ! skrek Alva och rusade upp för trappan med en egen ring.

På darriga ben tog jag mig upp för trappan med en ring…Kanske ångrade sig L och ville åka med mig i stället…Nu var jag tvungen att vara modig…

L och G var borta.. ok,, då var det bara att sätta sig i den stora ringen och glida ner.. Alva var redan borta.

Det var det värsta jag kunde gjort! Sittandes i denna ring var jag ju som en sköldpadda på rygg!! och vad händer???? Jag skriker ( ! ), undrar i tanken VARFÖR???  och ringhelvetet VÄNDER SIG så jag åker BAKLÄNGES i FULL fart, klättrar på väggarna och vill bara dö!!

Jag halvligger i ringen och viftar för livet  med armar och ben och är äntligen i mål! Alva står där och skrattar och hennes lycka är total!

På darriga ben tar jag mig upp och bestämmer att nu ska vi väl ändå ta och kolla in resten av stället???

Fegis! Du överlevde ju! Erkänn att det var lite roligt??

Näe…ja…okdå…lite roligt..Men ingen ring mer!!

Bra! Då tar du L och åker med honom som en god mor!

Och det gjorde jag! Vi hade buskul hela dagen och jag var så modig och på riktigt för min familj som jag bara kunde. Liksom min man.

På kvällen åt vi på restaurang Tzatziki som fortsatte att förgylla vår dag med god mat och fin service.

Hotel Galaxen erbjöd sen goa bäddar att mysa Mello i och vi somnade trötta och glada efter Sean Banans segertåg rakt in i finalen.

Jag hade ett eget segertåg i hjärtat, jag hade gett mig till min familj.

Jag är hemma igen.

Jag kör!

I takt med mitt tillfrisknande, funderingar om livet och mitt välmående, uppåtpuffar från vänner ,har jag nu bestämt mig!

Från Valborg och framåt mitten av september kör jag restaurangen på Uskavi!

www.uskavi.se

När jag väl tog beslutet i samråd med familjen och stöttning av vänner att jag skulle prova detta, kände jag hur axlarna åkte ner och hur bra jag blev att må efteråt.

Det är dock med skräckblandad förtjusning jag ger mig in i detta,men mina dagar uppfylls nu av menyer, inköp och ” det måste jag komma i håg” och ” JA! Det kan jag ju laga till” och  ” frukost för 120 personer ???? aaaaaaaaaaa”!

Det bästa är att jag bara går omkring och ler… Så då måste det ju vara rätt eller?